Vi vänder oss i våra biblar i morse till det tjugosjunde kapitlet i Matteus. Vi kommer till ett avsnitt från vers 27 till 44, ett avsnitt som vi kommer att behandla denna vecka och nästa när vi undersöker korsfästelsen av Herren Jesus Kristus. För många år sedan skrev Frederic Farrar The Life of Christ. Och i hans skrift om Kristi liv har han ett avsnitt som jag skulle vilja läsa för dig som en inramning för vår förståelse av avsnittet framför oss.
"En död genom korsfästelse tycks inkludera allt som smärta och död kan ha av det hemska och hemska. Yrsel, kramp, törst, svält, sömnlöshet, traumatisk feber, stelkramp, skam, skamreklam, lång fortsättning av plåga, förväntans fasa, förtörnelse av ovårdade sår till alla, men de kan i alla fall uthärdas, men de kan i alla fall uthärdas. Den onaturliga ställningen gjorde att alla rörelser blev smärtsamma och krossade senor bultade av oupphörlig ångest. ökade, tillkom den outhärdliga känslan av en brinnande och rasande törst, och alla dessa fysiska komplikationer orsakade en inre spänning och oro som gjorde att utsikten till döden själv, döden, den okända fienden vid vars närmande människan vanligtvis ryser mest, bär aspekten av en läcker och utsökt befrielse.
En sak framgår tydligt av vad Ferrar sa och vad vi vet om korsfästelse och det är detta: Att när man korsfäste någon var ingen orolig för en snabb och smärtfri död. Ingen brydde sig om att bevara något mått av människovärde. Tvärtom. Korsfäste sökte en plågsam tortyr av fullständig förnedring som överträffar alla andra planer på döden som människan någonsin har uppfunnit. Och sådan var den tortyr som vår Herre Jesus Kristus utstod för oss – för oss.
Kristi korsfästelse, vi vet, är höjdpunkten av den frälsande historien. Det vet vi. Det är brännpunkten för Guds syfte med frälsning. Allt kulminerar i korset där Herren bär världens synder och därför ger frälsning till alla som tror. Och på sätt och vis är korset då klimaxen för Guds plan, och det visar nåden och barmhärtigheten och godheten och godheten och Guds kärlek som ingen annan händelse i historien någonsin kan. Den enskilt största manifestationen av Guds kärlek och nåd ses på korset. Och så kunde vi gå till en text om korset och lägga ett helt fokus på Guds självuppenbarelse av kärlek och nåd på korset. Det förefaller mig som att det för det mesta är avsikten med Johannesevangeliet. Som Johannes skriver om korset, är det alltid ur Guds synvinkel. Han visar att det är en uppfyllelse av profetior, att det är Guds plan på rätt spår och Guds plan enligt schemat. Och vi tittar på Johannes evangelium och vi läser uppteckningen om korsfästelsen, och vi är vördnadsfulla över underverket av Guds härlighet och nåd och kärlek i Jesu Kristi död.
Men det är inte Matteus syfte. Matteus närmar sig korset från helt motsatt synvinkel. Matteus beskriver korsfästelsen inte utifrån Guds godhet utan utifrån människornas ondska. Och Matteus fokus ligger på hur onda människor är och hur mycket Jesu Kristi död visar det mänskliga hjärtats ondska. Och jag skulle säga att eftersom Jesu Kristi död å ena sidan är den enskilt största uppenbarelsen av Guds kärlek och nåd, å andra sidan är det den enskilt största och högsta uppenbarelsen av det mänskliga hjärtats förorening och ondska. Så du har två faktiskt motsatta sanningar som avslöjas monumentalt i denna ena händelse. Och så är det att i Apostlagärningarna kapitel 2, när Petrus predikar på pingstdagen, säger han att Gud har förordnat detta, men att du med onda händer har genomfört det.
Och när vi då tittar på Matteus evangelium kommer vi inte så mycket att se korsfästelsen från sidan av Guds nåd och kärlek som vi ser den från sidan av människans förorening och ondska. Det är ondska oöverträffad. Och om det någonsin finns en plats där profetian och uttalandet i Jeremia 17:9 kan ses, där han sa: "Människans hjärta är bedrägligt över allt och förtvivlat ogudaktigt", så är det här på denna plats. Det är det enskilt största beviset på sanningen i det uttalandet.
Nu är det inte som om ondska inte har visat sig i Kristi liv innan detta, för det har den. Ogudaktigheten försökte döda Honom vid födseln. Den försökte misskreditera hans undervisning. Den försökte stoppa Hans mirakel. Till slut säkrade ondska hans fördömelse till döden genom att bryta mot varje rättvisa i den judiska och ickejudiska världen. Ogudaktigheten har redan förrådt Honom.
Predikan: Jag vill att ni ska stå som barn i världen idag och hålla ljuset
Introduktion Filipperbrevet är Paulus sista brev till församlingen. Han skriver det från sitt fängelse i Rom. I Filipperbrevet 2:6-11 lyssnade vi på Paulus när han bröt in i en sång. Vi kallar till och med det stycket för "filippisk hymn". Paulus uppmanar filipperna att bry sig om varandra, att ställa varandra framför varandra i linje. Han stannar upp och tänker för sig själv: "Jag behöver en illustration av detta", och han sa: "Tänk på Jesus Kristus." Och så bryter han in i en låt. Han säger: "Jesus Kristus som var i Guds gestalt, själva Guds väsen, han ansåg att det inte var nödvändigt att hålla fast vid den jämlikheten och han tömde sig och tog på sig formen, väsen av en tjänare, och blev lydig ända till döden, döden på korset." I dikten är det ett slags nedstigning när man rör sig ner mot korsets skräck. I Jesus Kristus tog Gud själv, Sonen, på sig tjänarhuva och tömde sig och kom till korset. Därför har Gud Fadern högt upphöjt Jesus. Jesus är namnet över varje namn, för att i Jesu namn skall varje knä böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och varje tunga bekänner att Jesus Kristus är Herre till Guds, Faderns ära. Denna psalm berättar om Guds kärlek sedd som en händelse som händer. I Nya testamentet är kärlek inte en idé, kärlek är inte en teori, kärlek är i högsta grad en händelse. Det är vad som hände vid korset. Det var när Jesus identifierade sig med oss och avväpnade kraften i våra synder, avväpnade dödens makt genom att ta den och avväpnade djävulens makt. Och det är en händelse som hände vid korset, och det är vad Paulus bekräftar för oss i den stora psalmen. Vad händer härnäst? Vad följer det? Det här är orden som följer. (Läs Filipperbrevet 2:12-13) Låt mig uppmärksamma dig på några ord i den meningen som är ganska intressanta. Han börjar med att säga, ''Som du alltid har lydt mig i min närvaro, lyd mig nu i min frånvaro,'' han är frånvarande från dem, nu sitter han i ett romerskt fängelse. Låt mig berätta om ordet "lyda". Ordet "lyda" låter rote och slaviskt när vi hör det engelska ordet "obey". Ordet som faktiskt används här som RSV har översatt "lyda" är bokstavligen på grekiska ordet "lyssna". Lyssna. Och det gillar jag bättre eftersom det bevarar din frihet. Och det står: "Som du alltid har lyssnat på mig när jag var med dig, även när jag är frånvarande, så lyssnar du på mig." Det är intressant att ordet som översatts med "lyda" på hebreiska är identiskt, det är också ordet för "lyssna". Det är det stora hebreiska ordet shema.I 5 Moseboken 5 har vi en mening som börjar den heliga gudstjänsten i synagogan. "Hör, 0 Israel, det finns en Gud du ska tillbe, en Gud och inga andra gudar före dig." Inledningen av de tio budorden, med shema. Faktum är att föräldrar, när Paulus säger till våra söner och döttrar, "Barn, lyd era föräldrar", använde han faktiskt samma ord. "Barn, lyssna på dina föräldrar." Jag gillar det bättre. Det innebär att det också finns en möjlighet till förhandling. "Lyssna på dina föräldrar, hör dem." Och föräldrar, det är det bästa ordet att säga. Säg inte, "lyd mig." Säg, "Lyssna på mig." Det är bättre, eftersom det innebär friheten för den person som hör dig. Det innebär deras egen integritet. Det innebär också att det pågår en dialog och att det finns en relation. Handla efter din tro Paulus fortsätter med att säga, i en mycket berömd mening, "Arbeta fram din egen frälsning med fruktan och bävan, ty Gud är verksam i dig, både för att vilja och för att göra sitt goda beslut." Jag har en sak till att observera med dig och det är språkordningen. Du vet att språk är olika, alla språk i världen. Skillnaderna har stor effekt på hur du förstår meningen. Låt mig ge dig ett exempel. På tyska står verbet i en mening i slutet istället för början av meningen. Det har en djupgående effekt på det tyska språket. Det gör det tyska språket till ett mycket exakt språk. Inte konstigt att det är forskarnas språk, för det är just på grund av den där språkliga nyfikenheten som verbet står i slutet av meningen. Jag ska ge dig ett exempel. Om du skulle skicka din son eller dotter, eller din mor, eller din man eller hustru, till affären för att hämta något; en tysk mening skulle vara så här, "Till affären, bröd, mjölk, inga impulsartiklar, gå!" Se verbet står i slutet. Du skriver ner den här listan noggrant, särskilt delen "inga impulsföremål". Äntligen hör du nyckelverbet "gå". Se, det är så vetenskapen tänker. Du samlar först all data, sedan till sist verbet. "Gå!" Nu är engelskan annorlunda. Verben på engelska kommer i stort sett först. Och det finns fördelar med det. Det gör vårt språk till ett högaktivt språk. Det finns dock nackdelar. Du säger till exempel "älskling, gå till affären, eller hur?" Och då är jag redan utanför dörren. Se? För jag har redan hört handlingsverbet.
