Predikan: Hur kan man döma någon med en bjälke i ögat när man har en sten i sitt eget öga?

Det är bra att öppna Bibeln med er alla i morse. Vi älskar Bibeln här på Refuge. Vi beskriver ofta vårt mål som ett folk som att vara teologiska och kulturella maximalister – det vill säga ett folk som öppnar den här boken, gör det livslånga arbetet med att studera den till botten, och sedan strävar efter att kasta hela våra liv i en omloppsbana kring den, att glatt lyda den.

Vi är ett folk som bryr sig djupt om sanning och godhet och skönhet, om visdom och etik, om skickligt levande och rätt kunskap. Som med allt gott kommer detta goda – denna kärlek till sanning och visdom – med frestelser och faror.

En av dessa faror ligger i det faktum att det är alldeles för lätt för vår kunskap att överträffa vår dygd. Det är lätt att lära sig på några månader – ibland några minuter – vad som kommer att bli ett livsverk att tillämpa. Tänk på Paulus befallning i Filipperbrevet 2:3:

"Gör ingenting av själviskhet eller högmod, utan i ödmjukhet räkna andra högre än er själva."

-Filipperbrevet 2:3

Lättare sagt än gjort, eller hur? Kunskap är lättare än lydnad. Denna morgon varnar Herren Jesus oss för en relaterad fara – faran att bli hycklande domare, att granska andra hårt och oss själva lättvindigt, att ta emot miljoner i barmhärtighet och sedan kräva några dollar av våra gäldenärer.

Se med mig, om du vill, på Matteus 7:1. Detta är den levande Gudens ord:

”Döm inte, så att ni inte blir dömda. Ty med den dom ni dömer skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter skall ni bli mätta. Varför ser du flisan i din broders öga, men lägger inte märke till bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: ’Låt mig ta ut flisan ur ditt öga’, när det finns en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först ut bjälken ur ditt eget öga, så kan du se klart hur du kan ta ut flisan ur din broders öga.

”Ge inte hundar det som är heligt, och kasta inte dina pärlor för svin, så att de inte trampar ner dem och vänder sig om och angriper dig.”

-Matteus 7:1–6

Sådant avslutas läsningen av Guds ord; må han skriva det i våra hjärtan genom tro.

Darrande och stadig
Jag tror att Herren Jesus vill att två saker ska hända i oss genom denna del av sin predikan:

För det första vill han att vi ska darra för att sätta oss i domarstolen. Han vill att vi ska darra för vår egen synd, vårt eget behov av nåd, vår egen fattigdom av rättfärdighet. Han vill att vi ska döma oss själva rättvist, och så darra för att sitta i domarstolen. Han vill att vi ska inse att den stora majoriteten av mänskligt omdöme är en övning i grovt, avskyvärt hyckleri. Han vill att vi ska darra inför hans häpnadsväckande helighet innan vi försöker döma vår nästa för deras ohelighet.

Men för det andra, i slutet av avsnittet, och kanske något ironiskt, verkar Herren vilja att hans undervisning också ska stötta våra händer för att faktiskt kunna ta bort glimtar från vår broders öga.

Han vill att vi ska kunna döma rättvist och rättvist och med skicklighet, visdom och omsorg. Han säger det rätt. där i vers fem – ta ut bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta ut flisan ur din broders öga. Jag menar, att ta bort flisan är ett ganska noggrant arbete. Så vi ska darra för att vara stadiga.

En vandring genom texten
Det första jag vill göra är att gå igenom det här stycket ganska kortfattat och bara försöka förstå vad Herren säger innan vi frågar hur vi kan lyda det och hur den lydnaden skulle se ut och inte se ut. Så med början i vers 1 säger Jesus:

"Döm inte, så att ni inte blir dömda."

- Matteus 7:1

Det finns något med att sitta i domarstolen som inbjuder till dom. Detta är bra och rätt, eller hur? Vi kräver med rätta detta av våra egna mänskliga domare i mänskliga domstolar. När Högsta domstolen meddelar ett beslut är det beslutet öppet för bedömning och utvärdering.

Men ännu mer än så – domaren själv är öppen för bedömning och utvärdering. Det är därför vi har bekräftelseförhör, till exempel för domare. Vi behöver känna till den här mannens karaktär innan vi anförtror honom att bedöma andra människors karaktär. Vi behöver känna till den här mannens visdom innan vi anförtror honom att döma i frågor som kräver stor visdom.

Så Jesus varnar oss: Om du vill vara domare, se upp. Du kommer att bli dömd. Och sedan, i vers 2, ger han oss den standard som de som klättrar in i domarstolen kommer att dömas efter:

"Ty med den dom ni dömer skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter skall det mätas åt er."

- Matteus 7:2

Vi kommer till den gyllene regeln i vers 12 i detta kapitel, där Jesus säger till oss: "... vad ni vill att människorna ska göra mot er, gör mot dem också. Detta är lagen och profeterna."

Det Jesus säger här i vers 2 är den gyllene regeln som tillämpas på att avkunna dom.